L

22 januari 2011 13:45

Nicko gick ju bort 1990 och du flyttade från huset omkring 95-96. Det var Cilla du inte kunde ha kvar, och Tussan, annars var det rätt.

Anita

22 januari 2011 13:50

Det låter sorligt vad gäller Nicko och jag förstår din vånda i att ta ett sånt beslut. Tack för att du delar dessa tankar med oss.
Stor kram till dig vännen från mej !!!

Margit

22 januari 2011 13:59

Inte enkelt och inte roligt...att behöva göra sig av med de kära djuren...som man älskar!!!
karmiz!!!

lillis

22 januari 2011 14:12

Jag ber om ursäkt Liselotte har så rätt det var min Schäfer tik Cilla som jag inte kunde ha kvar när jag flyttade till lägenhet, henne tänkte jag inte på.

Lena

22 januari 2011 15:14

Viken fin schäfer du haft.Visste inte att du har haft hund tidigare.Synd att det är så mkt jobb att ha en schäfer för de är ju så fina.Förstår att det var ett svårt beslut.
Kramen!

Yvonne R

22 januari 2011 15:36

Mycket vacker hund!! Visste inte att du har varit hundägare. Jobbigt beslut du fick ta.
Kramar

Monica

22 januari 2011 18:22

Jag förstår att det var ett svårt beslut, jag skulle aldrig klarat av att lämna bort hunden.Abbe är ju här på dagarna och jag trodde aldrig att man kunde fästa sej vid en hund som jag har gjort med Abbe,han är nästan som ett barn för oss.Tänk så barnslig man kan vara när man är över 60 år.

Önskar dej en fin kväll:)

Ruth

22 januari 2011 18:37

Så du har också varit hundägare, då kan du förstå våra barnsliga inlägg om våra hundar som dyker upp lite då och då hehe.
En fin vovve du har haft att gosa med när det begav sig.
Ha en fin kväll !
Kramen

Glimz

22 januari 2011 18:58

Oooooo jag lider med dig! Det är inte lätt att ta ett sånt beslut :( Men oerhört klokt gjort av dig! En fin kväll =)
Kramen
Sv; föreläsningen var jättebra & jag körde försiktigt :)

ansepanse

22 januari 2011 19:57

tror jag det vännen, det är ju jätteledsamt, jag har suttit på akuten idag
ha en fin lördagkväll vännen - kramar

Cina

22 januari 2011 21:24

Jaha då är det inte denna hund jag träffat utan då var det Cilla jag träffade när du bodde i huset!
Tur att barnen håller reda på en hahahaaaaa.
Kramen min vän!

Calma

23 januari 2011 00:26

Hej Lillis!
Åhh,så fin,,förstår precis hur det kändes,jag har gått ignm foton här på datorn,skulle glädja mina bloggvänner,pyttsan heller,markerade flera,som man ska kunna,nopes,så mng kom ej med,MEN bl a hittade jag ett,lr fler underbart fina kort på vår älskade Sassa,
Åhh,det gör ont fortf av saknad efter henne.

Nu ska jag sova,kramen till dej från Calma:=)

Sussi

23 januari 2011 09:08

Så Lillis har varit hundägare. Det hade jag ingen aning om. Alla såna beslut är hemska att ta. Jag var tvungen att avliva min katt när jag flyttade ihop med min nuvarande sambo. För att ge henne till någon annan var det inte att tänka på! Nu var det så att den katten var det nåt tokigt med men jag älskade henne ändå. Men sambon tyckte inte hon skulle få flytta in med oss eftersom hon var så elak. Nu så här i efterhand så var det nog bäst för kissen Tessie att få somna in för om man är så elak och konstig mår man nog inte bra..?

Kramisar